lollosislandshastar

I måndags var jag hos Nisse och skulle rida Keilir. Tog in honom från hagen, borstade, sadlade och red ett pass i ridhuset. Han kändes som han brukade, lika mjuk o fin o med unerbara gångarter. Om det skulle vara något så kanske han va lite mindre villig men som vi alla vet så kan ju hästarna ha en dålig dag o dagen innan hade vi ridit på ovalbanan så han hade kanske lite träningsverk tänkte jag. Efter jag ridit va allt precis som vanligt o jag släppte ut honom i hagen men, han började då direkt skrapa med hoven o kastade sig ner o rullade sig men det gör han ofta för han älskar det, men sen.. reste han sig inte.. Blev liggande helt platt med huvudet mot marken. Då fattade jag att detta va inte som det skulle. Jag fick upp honom igen och då stod han bara o skakade o svettades och tittade på sin mage o han hade 39.8 i temp.. Jag fick panik.. Han såg precis ut som Mentor gjorde.. den dagen då han blev så sjuk. Jag ringde till veterinär Johanna som snabbt var där. Hon var suverän och behandlade honom som om det var ett kraftigt kolik anfall. Han fick smärtlindring och blev lite bättre men med tanke på vad vi har varit med om så sa hon åk till slöinge för säkerhetens skull, så det gjorde vi. Framme på slöinge tog det ett blodprov och de sa att han hade fått korsförlamning. Va? tänkte jag, varför? Har aldrig haft eller sätt en häst med det förut så man blev förvånad och rädd såklart. Men vad jag vet om varför hästar får det så är det emot vad jag gjort med Keilir. Hur ska man förebygga detta när hästen rids regelbundet 5-6 dagar i veckan. Har hösilage av högsta kvalité en mycket kontrollerad foderstat och de dyraset vitaminerna. Samt alltid både värmer upp och skrittar av länge. Han får allt!! Man blir ju helt förtvivlad. Veterinärerna hade inte heller något svar på varför. Han blev kvar på sjukhuset och dagen efter ringde de och sa att alla värderna såg jätte bra ut. Sen blev det tisdag kväll och telefonen ringde från slöinge... Jag fick be henne ta om allt hon hade sagt för jag hörde inte eller ville kanske inte höra vad hon sa. Han hade fått ett veck på tarmen så det hade gått hål på den. Han hade fått bukhinneinflamation... Det va ingen korsförlamning. Det va magen precis som Johanna trodde. Bukhinneinflamation.. ordet bara ekade i huvudet. Mentor dog ju av det.. I de sekunderna ville jag bara ge upp allt. Vad är oddsen att jag har två hästar som drabbas av detta..? När Mentor dog undrade jag hur han kunde få tarmvred o veterinärerna sa att det är bara höjden av otur.. Ja, otur det kan man säga att jag har just nu. Stackars Keilir stackars Susanne (Keilirs ägare) o stackars mig älskar ju denna underbara hästen. Fy fan rent ut sagt. Men veterinären var mycket hoppfull hon såg ljust på detta. Han började sin antibiotika kur i går tisdag o veterinären var övertygad om att han skulle bli frisk fastän detta är mycket allvarligt. Tankarna snurrade hela kvällen och i dag onsdag åkte jag ner till honom så fort jag vaknade. Jag såg Mentor framför mig när jag såg han sista gången.. Det va inte Mentor som stod där då. Ett skelett med skinn på o helt tom blick. (fruktansvärt) Men när jag kom ner till slöinge i dag var det en pigg glad Keilir som stod i stallgången o pratade med alla hästarna i sina boxar. Han kollade på mig o sa kom hit med gotta det är dåligt med det här :-) Jag fick gå ut med honom på promenad. Oj va glad han var. Han talade om för mig att han ägde hela Slöinge medans han dansade bredvid mig. Åh underbara häst! Han va precis som alltid sprudlande av energi. Då kände jag att detta klarar han galant! Folk vände sig om för att kolla på denna vackra hingst! Han kommer att vara kvar på slöinge ett tag och det är viktigt att han svarar positivt på antibiotikan. Följ Kelir här varje dag på min blogg.